Mandala

Lätt som en plätt

2009-12-18T15:07:00.003+01:00

Jo, det där med jobbet ... det verkar lösa sig utan en massa krångel. Vi fortsätter att göra tidning och jag slipper leda företag. Det är alldeles fantastiskt hur enkelt och problemfritt allting plötsligt känns. Tyngdlöst och plättlätt!

Bäst att tillägga: det är det inte. Det finns en massa andra saker att lösa förutom det vi inte längre måste lösa – men allt är relativt. :-)

Huvudet fullt av glasull

2009-12-10T19:30:00.003+01:00

Hur gör människor som dagligen jobbar med något de tycker är tråkigt? Jag har åtagit mig en uppgift som visar sig vara så tråkig att jag vill krypa ur skinnet ... och det är mycket, mycket, mycket, mycket svårt att få något gjort och omöjligt att bedöma om det blir bra. Det känns som att ha huvudet fullt med glasull och försöka tänka. Hej och hå och bita ihop? Jo.

Verkligheten som Björklund glömde

2009-11-24T13:43:00.012+01:00

– Förresten har jag utvecklingssamtal i morgon. Jag kan ha det utan dig eftersom jag är 18, men du får gärna vara med om du vill, sa Krulltotten en måndag.

Visst ville jag vara med, men på tisdagar klockan 13 kan jag ingenting utom att göra tidning. Speciellt inte på kort varsel. Sedan kom han hem och det hade varit som vanligt: han kan om han vill men han underpresterar, och så en lång lista med IG-varningar. Dessutom en massa frånvaro – han får ju sjukanmäla sig själv nu, och han har annat att göra. Ett förhållande att sköta, inte minst.

Jag har också varit 18 år. Inte hade jag något förhållande att sköta, men vänskap är också allvarliga saker, och man kan ju inte låta ett skolschema bestämma över livet, eller hur ... I april i trean hoppade jag av gymnasiet och började jobba på hemtjänst. Jag behövde pengarna till en resa, och förresten hade jag så mycket frånvaro att min klassföreståndare tyckte att det var bättre så. Sen läste jag in resten på komvux, gick på universitetet och allt det där, men när jag var 18 var tiden inte inne.

Men Krulltotten säger alltid tvärsäkert att han kommer att klara gymnasiet på tre år. Han ska inte hoppa av och läsa in på komvux. Det vill han inte ens att man antyder. Nu antydde jag det ändå, för jag undrar verkligen hur det ska gå – det är ju dessutom mer komplicerat med komvux nu än på 1980-talet, och mer än för några år sedan också. Skolan blir allt mindre gjord för krulltottar, synesteter och mandalor ... antingen är man "duktig", och då finns inget annat i livet än skolan, eller också är man "mer praktiskt begåvad" och då är man skoltrött och vill helst bli byggnadsarbetarlärling.

Han vet allt det där. Han läser tidningarna, och dessutom har jag sagt det fler gånger än han orkar höra det. Jag sa det ändå, för hur låter man bli? Men det var att gå för långt.

– Det vill jag inte att du överhuvudtaget spekulerar i, sa han, i den ton som ett sådant yttrande kräver. I så fall föredrar jag att du låter bli att spekulera helt och hållet.

Först nu, ett par veckor senare, slår det mig att det enda som skiljer Det vill jag inte att du överhuvudtaget spekulerar i från Det ska du skita i är ordvalet – eller nästan det enda. Jag är ändå glad över skillnaden.

Nu ringde han för att berätta att han har fått en kallelse till ett möte för att upprätta ett åtgärdsprogram angående hans studiesituation. Det tyckte han var bra. Jo, han ska ju doktorera i filosofi, så det får man hålla med om.

Vad fattas när besluten fattas?

2009-11-22T21:46:00.008+01:00

I fredags: Medan mörkret faller därute sitter jag på jobbet och arbetar med en text medan Patti Smiths Ain't it strange sipprar fram ur skärmen. Eller var sitter högtalarna i en MacBook? Att musiken kommer ur skärmen verkar lika knäppt som om det kom bilder ur högtalarna, men tydligen funkar det.

Läser i kollegan Tintins blogg om hennes och K:s kamp med passivformerna. När man är van vid att skriva vanlig tidningssvenska blir texterna lätt fulla av folk som döms, skjuts och utvisas, diskussioner som förs och kontroversiella beslut som fattas, av någon okänd i fjärran. Och hur skiljer man passivformer från ord som hoppas och minnas, som också slutar på s? Jag skulle svara på det häromdagen men fastnade i att jag inte kom ihåg vad de hette. Nu kom jag på det: formen heter deponens, med betoning på o: depånens.

Jo, man kan skilja på dem. Det syns vem som hoppas eller minns: vi eller du eller hon eller han eller de. Men om vi skjuts, då är det någon annan som skjuter, och det är inte säkert att vi får veta vem. Om besluten fattas vet vi inte heller vem som fattar dem – och om ingen gör det så fattas besluten ändå, men på ett annat sätt, och då är det deponens. Krånglade jag till det nu? Alltså: besluten fattas = någon (vem?) fattar besluten – passiv form. Men om besluten fattas = inte finns, då är fattas deponens.

De som fattar besluten är ibland regeringen, ibland riksdagen, ibland någon helt annan. Men även välutbildade och upplysta människor skriver ibland regeringen istället för riksdagen, och tvärtom. Kanske för att så många texter gömmer beslutsfattarna bakom passivformer?

Det gör mig inget att inte veta om musiken verkligen kommer ur skärmen – nu Katzen kapells Bugatti – men om jag ska berätta och förklara för någon, då måste jag veta.

Hänger kvar på klippkanten

2009-11-19T21:25:00.006+01:00

Hej hej! Efter två eller tre veckors misslyckade försök har jag nu lyckats komma in på bloggen, åtminstone.

Men livet är fullt av saker som inte riktigt går att skriva om. Fortfarande. Det innebär två saker:

• Det är svårt att skriva när något annat hela tiden ligger överst i högen.

• Det som ligger överst i högen tar inte bara tankeutrymme utan även tid, och sen tar jobbet och diverse livsuppehållande insatser resten.

Jag återkommer, om så bara för att klaga över ovanstående igen. Bättre tider kommer – den här cliffhangern kan ju inte pågå i evighet.

Hemelektronik

2009-10-22T16:52:00.003+02:00

Det stod en tv i trappen, en enorm platt-tv med kartong, fjärrkontroll och bruksanvisning till. Kan man ställa en 42-tums-tv i en trappuppgång, väl synlig utifrån? Ja, tydligen. Nästa dag stod den kvar, och nästa. Vad var meningen? Det var ett annat märke på kartongen än på teven och tillbehören, så man kunde tänka sig att ägaren hade köpt ny och ville bli av med den gamla. Men då sätter man väl upp en lapp?

– Står den kvar i morgon tar vi upp den, sa Krulltotten.

– Den är ju jättestor. Jag vill inte ha den i vardagsrummet, sa jag.

– Jag vill ha den i mitt rum, sa han.

Den skulle täcka nästan en hel vägg, men för all del, det är hans rum. Vi beslöt att sätta upp en lapp och fråga varför teven stod där, om den stod kvar dagen därpå. Men på eftermiddagen var den borta. Istället fanns där en kasse helt ointressanta tallrikar, och de står där än.

Det där andra, om jobbet, det vet vi inte än. Å ena sidan och å andra sidan och å tredje sidan ... men jag vet vad jag håller tummarna för.

Håller fortfarande andan

2009-10-16T19:27:00.002+02:00

Jag kan inte vara så utförlig om det som händer på jobbet ännu, och om det varav hjärnan är full ... Ja, och hjärtat, ganska mycket. I alla fall finns det två väldigt kompetenta medlemmar i det nya kooperativets styrelse ... och så jag.

En stillsam fredagkväll – Krulltotten hos flickvännen, Synesteten på annat håll, och jag ska jobba, för det hanns inte med i dag. Ur radion rinner en underlig radioteater, en blandning av överspelat melodrama och Fem myror är fler än fyra elefanter, med galna kråkor och konstant åska. Jag ska göra nyponte och plocka fram ett par varma sockor, för golvet är svinkallt och fötterna likaså.

Hopp om livet och en god gryta

2009-10-11T20:24:00.006+02:00

Hoppkurvan går just nu uppåt på jobbfronten. Det är väl allt jag törs säga om det, för närvarande. Håller andan mentalt...

Annars då: Synesteten och jag har tillbringat kvällen med att studera utbildningskatalogen på nätet, och han har sökt till tre kurser. Inte de kurser han hade tänkt, eftersom matematik kräver mer gymnasiematte än hans samhällsvetarkurser och datakunskapen är på distans. Det blev drama och Latinamerikastudier istället, mest för att prova på universitetsstudier. Det tror jag är bra, universitetet är ändå så mycket nytt och annorlunda. Och åh vad allt ser intressant ut! Varför har man bara ett enda liv? (Eller hur är det – blir det fler vill jag gärna veta det för att kunna förbereda lite!)

Krulltotten har en flickvän. Det hände på hans födelsedag, och plötsligt är allt annorlunda. Nej, inte allt, och inte så annorlunda, men det märks att något har hänt.

Det känns inte som om man behöver köpa trisslotter för att få ett spännande liv precis, men det kanske bara är jag som är lättroad :-)

Kvällens middag kvalificerar sig för ännu ett recept i bloggen, förresten:

Fläskgryta med frukt och vitkål

För två personer

• 3–5 hekto fläsk från en riktigt glad gris (mängden beror på hur mycket fett som behöver skäras bort)

• en tredjedels ananas

• ett äpple med mycket smak

• cirka 300 gram strimlad vitkål

• en näve valnötter (utan skal)

• en centimeter färsk ingefära

• en vitlöksklyfta

• en matsked ingefärspickles, helst Khanum

• en tesked galangal

• en halv deciliter shoyu eller tamari

• salt efter smak

• tabasco eller liknande

Skär bort svålen och eventuella tjocka fettlager från fläsket. Lägg det i en gryta (t ex av gjutjärn) och sätt på högsta värmen. När det är tillräckligt mycket smält fett på grytans botten, häll i vitkålen och sätt ner på lägsta värmen. Rör om ibland.

Skiva ananasen, skär bort skalet från skivorna och skär skivorna i tärningar. Tärna fläsket och hacka vitlöken och ingefäran. Häll i alltihop när vitkålen börjar se halvstekt ut. Ta bort späck-och-svål-lagret ur grytan.

Låt allt detta puttra tills fläsket ser mestadels kokt ut. Tärna äpplet och lägg i det. Krydda med galangal och salt. Krossa valnötterna mycket lätt (i halvor eller fjärdedelar ungefär) i en mortel, och häll i dem. Låt puttra lite till, tills äppelbitarna är mjuka. Smaka av med shoyu och tabasco, och servera. Inget ris eller så till – rätten är klar.

Komplikationer

2009-10-09T08:14:00.005+02:00

Det är inte lätt när det är svårt. Obeskrivligt är det också. Om det bara handlade om att kanske förlora jobbet skulle det inte göra så mycket – jag kan sysselsätta mig själv för all del, och skaffa ett annat jobb, antar jag. Men det är så mycket annat. Det är ju inte bara ett jobb att leva på. Det vi gör betyder ju något.

18-årsdag

2009-10-07T14:08:00.005+02:00

Upp tidigt och göra tårta – jag fuskade med färdig marängbotten eftersom födelsedagsbarnet tycker att det är godast. Synesteten och jag vispade chokladmousse och grädde, skar ananas och dekorerade. Jättefint blev det! Och 18-åringen blev glad och gillade sina böcker, valnötter i honung, sin rökelse och sitt rökelsekar, och allt vad det var.

Nu har jag inga omyndiga barn längre. Tanken är ovan och lite svindlande. I alla fall om man har lagt sig sent, gått upp tidigt och är lättsvindlad.

Sen till jobbet för att intervjuas av auskultanten H, en trevlig gosse som har varit här och följt mitt arbete ett par dagar. Jag har varit rädd att avskräcka honom från vidare studier i yrket, men nej, han tycker att det verkar roligt!

Nu har jag allt möjligt viktigt att göra, men måste äta något först, annars går det illa. Morgonens sockerchock har ebbat ut och magen är tom.

Sashimi

2009-10-05T20:56:00.005+02:00

Till två personer

• 400 gram fryst lax

• shoyu eller tamari

• pressad citron

• en tesked wasabipulver

• ett par matskedar hackad färsk ingefära

• en halv liter strimlade bambuskott

• ett par kvistar färsk koriander

• lite mortlad chili om du vill ha det

Skär laxen i skivor eller bitar och lägg den i en skål. Häll på citron och shoyu så det täcker. Blanda med wasabi, chili och ingefära. Ställ skålen i kylen och låt den stå där hela dagen eller åtminstone några timmar. Dekorera med lite färsk koriander. Tina/värm/woka bambuskotten med lite salt, och ät upp det hela. Otroligt gott enligt min mening.

Ett nytt kapitel

2009-10-02T22:35:00.006+02:00

Nu börjar ett nytt kapitel på jobbet. Att vi knoppar av är en förenkling, men detaljerna skulle rasera min hemliga identitet, så förenklingen får vara nog. Men än är det inte klart, vi måste hinna det ena och bestämma det andra, och jag hoppas att det inte gör ont när knoppar brister ...

Och Tintin kommer tillbaka! :-)

Krulltotten gillade skinnrocken jag hittade på Emmaus, så han fick ännu en för tidig 18-årspresent. Bredvid den hängde en skinnjacka som var precis vad jag behövde efter att ha slängt den sönderfallande täckjackan, gett Synesteten duffeln och konstaterat att jag fortfarande tycker lika illa om den gröna oljerocken. Den har fantastiska fickor, men den prasslar, och det är något med kragen och kapuschongen ...

Jag lever i en liten pyttevärld just nu, större inuti än utanpå, och det har att göra med vad som händer på jobbet. Eftersom jag inte kan berätta så mycket om det blir det magra blogginlägg, men jag skriver dem ändå för att hålla vanan igång.

En klar höstdag

2009-10-01T09:58:00.003+02:00

Nu är det kallt, ingen brittsommar kvar, men Krulltotten går fortfarande i t-shirt utan jacka. Hans gamla skinnjacka är urvuxen och det är inte många plagg han kan tänka sig att gå i. Vi ska till Emmaus i eftermiddag och titta på en jacka jag hittade i går, eller snarare en rock. Mjukt svart skinn, kineskrage, väldigt lite detaljer. Jag var nära att köpa den åt honom, men vanligen kastar han en blick på mina fynd och säger nej ...

Det låg ett päronträd tvärs över cykelvägen när jag var på väg till jobbet i dag. Det är mindre än en halvtimme sedan, så det ligger nog kvar. Ett stort vackert träd, nersågat, och päron överallt. Synd på päronen. Jag plockade några, men de var inte riktigt mogna.

Och jag är livrädd. Nej, inte konkret livrädd, ingenting hotar just nu mitt eller någon närståendes liv, inte akut i alla fall. Men nu måste vi ta över vår lilla del av företaget om vi ska ha jobben kvar. Det är jag som driver det och jag är rädd för allt jag borde tänka på och allt jag i mitt sega tempo inte kommer att hinna göra i tid för att hjärnan bara slår av när det blir för mycket. Och det blir det.

Orangeriet

2009-09-28T21:58:00.010+02:00

Synesteten håller på att flytta. Han delar lägenhet med Guerillacommercials i den förort där han började sina dagar – det ska målas om och bli fint, men ännu är färgsättningen excentrisk och retro en underdrift. Den här gillar jag.

Att hitta rätt

2009-09-27T18:26:00.001+02:00

Tankarna roterar runt samma sak som i går. En liten framgång i dag, men?

Krulltotten fyller 18 snart, och jag hittade en bok som borde passa: Vathek av William Beckford. Men så började jag läsa den själv och glömde den framme ... och han kom in i rummet och sögs rakt fram till boken, läste baksidestexten och sa att den här måste han läsa! Då fick han den med en gång istället :-)

I rollerna:

2009-09-27T18:10:00.005+02:00

Man kan tro att jag är omgiven av personer med mycket märkliga namn, men så är det faktiskt inte. I verkligheten har de helt vanliga namn, men dem vill jag inte skriva här. I den gamla bloggen finns en ordentlig "rollista", men det behövs nog en här också, att länka till vid behov. Börjar så här:

• Go – vän

• Karate Kid – Krulltottens och Synestetens lilla (halv)bror, född 2004

• Krulltotten – son, född 1991

• Kusin Vitamin – kusin

• Pisces – vän

• Skogsmannen – far till Synesteten, Krulltotten och Karate Kid

• Synesteten – son, född 1986

• Tintin – kollega med egen blogg

• Vind – son, levde 1983–1984

• Zenteknikern – vän

Vad var det som hände?

2009-09-26T21:30:00.003+02:00

Har du slutat blogga? undrade bror min på Facebook. Tja, uppenbarligen är det två månader sedan... som om orden bara tog slut.

Det gjorde de inte. Jag behövde pausa, och sedan hände saker som upptog mina tankar men inte funkade i bloggen. Zenteknikern blev sjuk. Och sedan hände något som jag inte ska säga mycket om här, men det kan gå i två riktningar. I det ena fallet kommer jag att behöva ett nytt jobb inom kort, i det andra fallet kommer jag bara att behöva en massa energi. Och det handlar inte om att vänta och se, utan om att snabbt försöka vrida utvecklingen till alternativ 2.

Det är inte så gott om andra jobb i min bransch just nu. Och jag gillar mitt jobb väldigt, väldigt mycket. Situationen oroar mig en hel del, men nu skruvar jag på locket eftersom jag vet vad som finns i burken och inte kan använda det konstruktivt. Äppelkäckt? Jo, men funktionellt.

Just nu sitter jag med mejlen öppen och hoppas på svar i frågan. Nog om det, annars pratar jag bredvid mun eller skriver bredvid tangentbordet eller vad det heter.

Bredvid mig på en bricka står en kanna örtte med äpple och tranbär, och i kannan finns även en krossad röd chili, en nypa stevia och en skvätt lime. Stevia är en växt med söta blad som kan användas som sötningsmedel, men som inte skadar tänderna eller något annat i kroppen – kul att det finns en sådan! Och chili i örtte är alldeles oslagbart gott. Det var Krulltotten som hittade på det när han var förkyld.

Få se om jag fortsätter att skriva. Kanske det, när det visar sig att någon saknar bloggen när den stannar upp :-)

Mat utan mjöl

2009-07-24T13:48:00.005+02:00

Ibland när jag vill vara nyttig låter jag bli att äta mackor, pasta och annan mjölmat, utan att ha några avancerade teorier om varför. Det känns bra, men varar bara någon dag.

Min syster Mumme och hennes familj äter stenålderskost: kött och fisk, grönsaker och frukt och massor av nötter. Vi var på landet tillsammans, och det såg så gott och nyttigt ut med nötter och frukt till frukost... Jag tänkte prova på något ditåt. Inte precis samma, för enligt Mummes bok om stenålderskost ingår inte bönor, majs eller frön, och det vill jag ha, liksom en ostbit ibland och mjölk i kaffet. Och dessutom: hur kan spannmål och frön vara dåliga och frukt och nötter bra, när spannmål är nötter och nötter är frön, och en massa frukter innehåller frön som som man inte tar bort? Det tror jag när jag förstår det, och sen får vi se.

Men nu har jag i alla fall inte ätit bröd, pasta, couscous, bulgur eller ris på tio dagar (utom en skiva tunnbröd för en vecka sedan). Istället har jag ätit quinoa och bovete, mer grönsaker och frukt, lite mer kött, och förätit mig på cashewnötter... och det känns som om maten inte på samma sätt klistrar sig fast i och runt kroppen. Jag blir mätt, men inte övermätt, och byxor som var obekväma för ett par veckor sedan sitter mycket bättre nu.

Fast när jobbet börjar igen blir det svårare. När man ska slänga i sig något snabbt bara för att tysta magkurret... Matsäck – nej, så långt sträcker sig inte organisationsförmågan. Och personalluncherna tänker jag förstås äta. Ja ja, den som lever får c.

När mediakomat skingras

2009-07-23T21:19:00.009+02:00

Sedan semestern började har jag haft radion avstängd, knappt läst en tidning, gått in för att leva mitt liv och inte världens. Jag har varit i Blekinge och Skåne, träffat familjen och haft besök av Zenteknikern, vi har cyklat, spelat spel, lagat mat, gått på loppis och pratat ... I går kväll kom Kusin Vitamin med ner till Näckrossjön, och vi satt vid lägerelden och pratade till midnatt innan vi kröp ner i sovsäckarna.

Men nu vill jag veta vad som händer där ute. Sätter på radion och hör en diskussion om sena aborter, och minns att en vän sa något om en debatt beställd av Vatikanen för att ta ifrån kvinnor makten över sina kroppar. Fast jag kan tänka mig andra skäl att diskutera frågan. Å andra sidan kan dessa andra skäl tas som förevändning ... vilket i så fall inte gör diskussionen onödig, bara ännu svårare att föra.

Och ett flygbolag tänker införa ståplatser – är det inte lite sent för förstaaprilskämt, eller menar de allvar? Ska man sova stående? Jo, de menar allvar, de vill visst att passagerarna ska betala på toa också.

Piratpartiet ställer upp i kommunalval. Hmm, är det en bra idé, verkligen? Kanske, om folk vet vad de vill göra där. I alla fall vet inte SvD:s Sofia Strandberg vad uttrycket "ligga någon i fatet" betyder: Trots att Piratpartiet håller sig borta från klassiska valfrågor kan de ta plats i kommunpolitiken. Det tror statsvetaren Marie Demker och menar att ett smalt partiprogram kan ligga uppstickaren i fatet. Hon menar alltså att ett smalt partiprogram kan gynna partiet, men meningen betyder motsatsen.

Färjor krockar, Ipredlagen utvärderas, vad det nu ska betyda? Ingenting om Stockholmsprogrammet, får nog uppsöka andra sidor för det.

Smakprov på integritetsfrågor

2009-07-15T22:14:00.004+02:00

Till alla som tycker att integritetsfrågor verkar lite perifera: här är ett utdrag ur Rick Falkvinges nyhetsbrev till medlemmar i Piratpartiet. Det handlar om beslut på gång inom EU. Är det här perifert eller oväsentligt?? Eller bara svårt att ta till sig?

I skrivande stund är jag på väg till Aktuelltstudion för att debattera Stockholmsprogrammet mot Johan Lindander (C). Det är EUs ramprogram för de kommande fem åren som svenska regeringen nu driver igenom, och som innehåller ganska omfattande inskränkningar i medborgarrätten. Exempel:
Alla våra resor in och ut ur unionen ska registreras elektroniskt.
Alla ekonomiska transaktioner ska övervakas för att hitta "misstänkta" transaktioner, och på samma sätt ska alla medlemsländer få reda på våra banktillgångar.
Direktivet om fyra års fängelse för fildelare, och för internetleverantörer som accepterar dem, väcks till liv igen.
Internet ska censureras, webbsajter ska stängas ner eller blockeras, officiellt för att bekämpa barnporr (men vi vet sedan tidigare att det är mycket annat som blockeras också, inklusive politiska sajter, och det används alltid som murbräcka för att etablera censur som princip).
Så mycket övervakningsdata om möjligt om vårt privatliv ska spridas mellan myndigheter i hela unionen. Grundprincipen ska flyttas från "datat är skyddat" till "eftersom datat ändå är skyddat ska det spridas över allas Europas myndigheter", lite sarkastiskt.
En ny sorts terroristhandling introduceras i lagtexten, "terroristprat", alltså regimkritiskt propagerande. Detta ska inte ha någon yttrande- eller åsiktsfrihet och terroristpratare ska aktivt hindras från att använda Internet. (Jag kunde inte föreställa mig att den svenska regeringen skulle slåss för att regimkritiker inte skulle ha åsiktsfrihet, att det skulle sjunka så långt. Men det är bara att läsa innantill.)
Internetleverantörer ska kunna förklaras kriminella och deras IP-adresser ska kunna dras in. Mig veterligen har det aldrig hänt med postverk eller telefonbolag.
Stockholmsprogrammet pratar om ett "Säkrare Internet". "Säkrare" i det här sammanhanget betyder alltid "censurerat".

Bloggdesign

2009-07-13T21:15:00.006+02:00

Min blogg håller på att flytta in här – hej hej! Det var komplicerat att måla om på det gamla stället och jag var trött på det kitschiga blommönstret och grå text mot grå bakgrund. Här kan jag prova mig fram. Limegrönt? Nej, det passar inte till bilden. Malakitgrönt, kanske till inläggsrubriken? I skrivande stund är den duvblå, tråkigt men matchande, eller tråkigt och matchande, hur man nu vill se det.

Bort med det duvblå, in med en dimmigt grönblå. Småkrafstexter av olika slag i en mörkt lila som ska gå att läsa om man verkligen vill men som inte ska störa. Obs – det här skrivs för att jag vill testa designen, inte i tron att min blogginredning är av stort intresse för allmänheten. Men om någon tycker att t ex den mörklila är hopplös, så passa på att klaga! Det kanske har effekt.