En klar höstdag

Nu är det kallt, ingen brittsommar kvar, men Krulltotten går fortfarande i t-shirt utan jacka. Hans gamla skinnjacka är urvuxen och det är inte många plagg han kan tänka sig att gå i. Vi ska till Emmaus i eftermiddag och titta på en jacka jag hittade i går, eller snarare en rock. Mjukt svart skinn, kineskrage, väldigt lite detaljer. Jag var nära att köpa den åt honom, men vanligen kastar han en blick på mina fynd och säger nej ...

Det låg ett päronträd tvärs över cykelvägen när jag var på väg till jobbet i dag. Det är mindre än en halvtimme sedan, så det ligger nog kvar. Ett stort vackert träd, nersågat, och päron överallt. Synd på päronen. Jag plockade några, men de var inte riktigt mogna.

Och jag är livrädd. Nej, inte konkret livrädd, ingenting hotar just nu mitt eller någon närståendes liv, inte akut i alla fall. Men nu måste vi ta över vår lilla del av företaget om vi ska ha jobben kvar. Det är jag som driver det och jag är rädd för allt jag borde tänka på och allt jag i mitt sega tempo inte kommer att hinna göra i tid för att hjärnan bara slår av när det blir för mycket. Och det blir det.