Ett nytt kapitel

Nu börjar ett nytt kapitel på jobbet. Att vi knoppar av är en förenkling, men detaljerna skulle rasera min hemliga identitet, så förenklingen får vara nog. Men än är det inte klart, vi måste hinna det ena och bestämma det andra, och jag hoppas att det inte gör ont när knoppar brister ...

Och Tintin kommer tillbaka! :-)

Krulltotten gillade skinnrocken jag hittade på Emmaus, så han fick ännu en för tidig 18-årspresent. Bredvid den hängde en skinnjacka som var precis vad jag behövde efter att ha slängt den sönderfallande täckjackan, gett Synesteten duffeln och konstaterat att jag fortfarande tycker lika illa om den gröna oljerocken. Den har fantastiska fickor, men den prasslar, och det är något med kragen och kapuschongen ...

Jag lever i en liten pyttevärld just nu, större inuti än utanpå, och det har att göra med vad som händer på jobbet. Eftersom jag inte kan berätta så mycket om det blir det magra blogginlägg, men jag skriver dem ändå för att hålla vanan igång.