Läser i kollegan Tintins blogg om hennes och K:s kamp med passivformerna. När man är van vid att skriva vanlig tidningssvenska blir texterna lätt fulla av folk som döms, skjuts och utvisas, diskussioner som förs och kontroversiella beslut som fattas, av någon okänd i fjärran. Och hur skiljer man passivformer från ord som hoppas och minnas, som också slutar på s? Jag skulle svara på det häromdagen men fastnade i att jag inte kom ihåg vad de hette. Nu kom jag på det: formen heter deponens, med betoning på o: depånens.
Jo, man kan skilja på dem. Det syns vem som hoppas eller minns: vi eller du eller hon eller han eller de. Men om vi skjuts, då är det någon annan som skjuter, och det är inte säkert att vi får veta vem. Om besluten fattas vet vi inte heller vem som fattar dem – och om ingen gör det så fattas besluten ändå, men på ett annat sätt, och då är det deponens. Krånglade jag till det nu? Alltså: besluten fattas = någon (vem?) fattar besluten – passiv form. Men om besluten fattas = inte finns, då är fattas deponens.
De som fattar besluten är ibland regeringen, ibland riksdagen, ibland någon helt annan. Men även välutbildade och upplysta människor skriver ibland regeringen istället för riksdagen, och tvärtom. Kanske för att så många texter gömmer beslutsfattarna bakom passivformer?
Det gör mig inget att inte veta om musiken verkligen kommer ur skärmen – nu Katzen kapells Bugatti – men om jag ska berätta och förklara för någon, då måste jag veta.
S:et står väl då för ett utelämnat subjekt i det ena fallet och ett utelämnat objekt i det andra (för transitiva verb). Eller va?
SvaraRaderaJag har funderat på det – har inget riktigt svar. Man utelämnar ju inget objekt i hoppas, för det mesta: jag hoppas att ... Det kan vara ett utelämnat formellt subjekt kanske? Jag minns = det minnes mig, jag påminns om. Då är det ju ett slags passiv form fast den används aktivt. Och slåss är inte deponens utan ett reciprokt verb (ska ändra det) liksom träffas.
SvaraRadera