Mat utan mjöl

Ibland när jag vill vara nyttig låter jag bli att äta mackor, pasta och annan mjölmat, utan att ha några avancerade teorier om varför. Det känns bra, men varar bara någon dag.

Min syster Mumme och hennes familj äter stenålderskost: kött och fisk, grönsaker och frukt och massor av nötter. Vi var på landet tillsammans, och det såg så gott och nyttigt ut med nötter och frukt till frukost... Jag tänkte prova på något ditåt. Inte precis samma, för enligt Mummes bok om stenålderskost ingår inte bönor, majs eller frön, och det vill jag ha, liksom en ostbit ibland och mjölk i kaffet. Och dessutom: hur kan spannmål och frön vara dåliga och frukt och nötter bra, när spannmål är nötter och nötter är frön, och en massa frukter innehåller frön som som man inte tar bort? Det tror jag när jag förstår det, och sen får vi se.

Men nu har jag i alla fall inte ätit bröd, pasta, couscous, bulgur eller ris på tio dagar (utom en skiva tunnbröd för en vecka sedan). Istället har jag ätit quinoa och bovete, mer grönsaker och frukt, lite mer kött, och förätit mig på cashewnötter... och det känns som om maten inte på samma sätt klistrar sig fast i och runt kroppen. Jag blir mätt, men inte övermätt, och byxor som var obekväma för ett par veckor sedan sitter mycket bättre nu.

Fast när jobbet börjar igen blir det svårare. När man ska slänga i sig något snabbt bara för att tysta magkurret... Matsäck – nej, så långt sträcker sig inte organisationsförmågan. Och personalluncherna tänker jag förstås äta. Ja ja, den som lever får c.